Gumman tö

... har idag varit på besök och fastän drivor med snö faller från vårt glatta plåttak och istapparna står som spö i backen, så att man knappt vågar sig utanför dörren. Drömmer jag nu om vår. Nu får det vara slut med snö och kyla. Pulkorna står bortglömda bak husknuten, barnen har liksom vi, inte samma snöglöd längre.

I går trotsade jag snö och is och tog på mig mina stövlar med lite klack. Jag är trött på mina grova vinterkängor, man känner sig liksom inte lika fin, som med de svarta stövlarna... I allafall, mitt på gatan var en liten sträng med asfalt och klackarna lät nästan lite vårigt mot asfalten. Tänk att en sådan liten sak, får en att längta så vansinnigt efter vår, värme och att kunna cykla till skola och förskola igen. Det är förvisso exotiskt att ta kälken till skolan, men inte nu längre.

För att hjälpa Gumman tö lite mer på traven plockar jag fram fjolårets vårbild nr 1. Jag har publicerat den här på bloggen tidigare, men jag blir så glad och hoppfull då jag tittar på denna bild. Så varsågoda, här kommer favorit i repris!

Kram Maria